tisdag 20 januari 2009

Arbetsförmedlingen


Idag så kom han upp och hälsade på mig min kontakt på arbetsförmedlingen De gick väl så där får man väl säga,men han är kanonbra och förstår vilken jä.. sits man hamnat i,men han har ju sina regler att följa och de är ju inte han som dikterat upp dom..

Följande blev sagt: Att han skulle försöka fixa så att jag får vara kvar på Coop i tre månader till på aktivitets stöd.Sen skulle han kolla något som försäkringskassan har,typ nå praktikplats men de lät inte så bra på nå vis men han kan ju alla fall kolla vad de är för något. Ja nu är de ju så att jag är inskriven vid hans bord nu i och med att jag har 25% arbetsförmåga. De som är för arbetsförmedlingen är att de har skyldighet att fixa ett jobb åt mig inom sex månader. Så när jag gått dessa tre månader igen nu om jag får förlängt,är läget så att då har mina sex månader gått. Så då blir de antagligen Samhall för min del,som då ligger 7,2 mil enkel resa härifrån vart jag bor. Ja ja om du fixar så jag får skjuts dit och hem så kan jag väl jobba där sa jag. Så han skulle kolla upp de,hahahah känner att de är löjligt att åka så långt för 10 timmar i veckan.Men de är ju så att då får man ju dela upp de på färre dagar i så fall.han sa att en del delat upp de på att jobba halvtid ena veckan och varit ledig den andra veckan osv..Men de vet jag redan nu att jag inte fixar de,jag jobbar 2,5 tim måndag,tisdag,torsdag & fredag sen är jag ledig på onsdagar.Känenr att skulle jag inte vara ledig min onsdag så skulle jag inte fixa de. Men men de kanske låter larvigt men jag jobbar 2,5 timme de dagar jag jobbar,men de är som jag säger till min familj att de är som jag skulle jobbat en hel dag när jag kommer hem..Känns fjantigt.Men de var som jag sa till han på arbetsförmedlingen att skulle jag inte ha mitt handikapp så skulle jag ju inte sitta i den sitsen jag gör idag.

Jag har jobbat sen jag slutade skolan när jag var 18 år,och före de så har man jobbat på somrarna sen man var 14 år.Har alltid haft jobb eller gått i skolan tills olyckan hände. Före olyckan så hade jag plugga i 4 år,för att utbilda mig och få ett bra jobb..Hade plugga 1 år på högskolan och hade sökt till min tredje termin och kommit in. Ja hade som mål att ha pluggar klart när jag fyllde 40 år. Men men ödet ville annorlunda,jag var 38 år när olyckan hände,ja och sen dess har jag varit sjukskriven och arbetstränat till och i från sen dess. Började inte arbetsträna förrän 2 år efter olyckan,så nu har jag arbetstränat och provat på massa olika i ca 2 år. Ja tänk vad livet kan ändras från den ena dagen till den andra...Ja ja de är som de är och blir som de blir..Jag gråter inte över spilld mjölk,men de jag känner är att varför kan inte regeringen skuta till pengar så att exempelvis jag nu,skulle kunna vara kvar på Coop,för hur de än är så har de fungerat bra och jag trivs så.. Nej då är de bättre att jag ska sitta och åka 14,4 mil för att jobba i den skyddade verkstad i ställer för att få vara på hemmaplan och jobba i stället..Ja inte mycket att göra åt,jag känner inte nå speciellt upprörd över vad jag fick reda på hur de blir för mig framöver. De känns bara så skrattretande hur dom behandlar folk som inte är friska och kan prestera i dagens samhälle,dom såg nog helst att man skickades på slakt..hahahahahahah..

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår precis hur du känner det.Hoppas att det löser sig på nåt vis för dig.Kämpa på för dina rättigheter...Kram

Paula sa...

Ja vi är nog några som får gå på slakt...
Nästa år kommer man att börja rota i min journal igen, förbereda vad som ska hända när mina tre beviljade år är till ända. Men, man har ännu inte hittat någon som helst arbetsförmåga hos mig, och jag har ju faktiskt utredningspapper från flera håll, så vi får se.
Man får helt enkelt ta några veckor i taget o inte bekymra sig alltför mycket, det blir man inte gladare av. Men visst vore väl det bästa att du fick fortsätta där du är nu!
Kramen