Nu har jag åter igen tagit tag i mitt liv hahaha, få se hur länge de går denna gång. Men har gjort upp ett program nu i alla fall. Men nog är de drygt att börja igen, för nu blir de drygt ett tag framöver innan alla krämpor vant sig igen, men men får skylla mig själv att jag lägger av när de börjar gå bra. Men förhoppnigsvis så håller jag i denna gång med detta. Den som lever får se.
I sen eftermiddag idag ska vi på kalas, min lillkusses lilla pojk fyller två år. Ja vad tiden går fort med ungar. De är på ungarna man ser vad tiden går fort. De är ju bara att titta på sina egna dom blir 21 och 15 år i december, ja inte har man nå småungar längre.
Har glömt att tala om att de blev inge jobb på Coop affären här på byn. Har ju som sagt gått ur A-kassan, och de ångrar jag inte. För varför betala flera hundra i månaden för att man ska ut på praktik några gånger om året. Nej du nu har jag fått nog. De är som han på arbetsförmedlingen säger att förhoppningsvis så ska jag få ett jobb. Ja de som blev i alla fall var att jag skulle få 28 kr i timmen och de jobbar jag inte för. Har resa på 2,4 mil om dagen tur och retur, så de äter ju upp sig själv. Att betala för att jobba de gör jag inte. Någon måtta får de vara på eländet tycker jag. Men förhoppningsvis så får jag nå jobb i framtiden, jag orkar inte oroa mig för de just nu, man får ta de som de kommer. Men kan känna att de är inte lätt att vara handikappad i detta samhälle som de ser ut idag, när knappt unga friska ungdomar inte får jobb. Men men de löser sig alltid de brukar ju göra de till slut, fast de ser ganska mörkt ut just nu.
