Gud vad dagarna går fort på nå vis de rusar iväg,ska ta mig en promenad nu på kvällskvisen,känner att jag måste komma igång med de igen.Den 6:e oktober ska jag börja jobba pratade med arbetsförmedlingen idag,de känns skönt att komma igång igen,får hoppas att de leder till något denna gång.Ska börja på våran affär här på byn,ska prova på först sen får man hoppas att de leder till jobb sen när man provat ett tag.De är ingen arbetsträning utan mer att jag ska få in en fot så de eventuellt leder till ett jobb,ska prova i 3 månader.De är 25% som jag ska jobba.Jag fick bestämma själv om jag skulle prova i 1 eller 3 månader,men jag tog tre månader för på 1 månad så känner man inte på en gång hur de går,de var som jag sa till han på arbetsförmedlingen att de är bättre att prova lite längre för då får både arbetgivaren och jag se hur de går.För arbetsuppgifterna blir ju begränsade så jag kan ju inte göra allt som finns att göra i en affär,men de var som chefen sa på affäen att de finns mycket att göra som inte är tungt osv,för jag har ju mina begränsningar fast de inte syns utan på,som tur är kan jag känna,men de fattar ju inte en del i omgivningen men de skiter jag i,för jag har lärt mig att de är jag som ska leva och ingen annan med mina skador.De som legat mig i fatet är ju att jag är en positiv männsika som inte har grävt ner mig fast jag har mina skador,och jag är för de mesta glad,men men om folk är avundsjuka för att jag går hemma och har de bra som de flesta tror så får dom gärna byta.För jag kan inte göra någonting utan att de skär som knivar i kroppen de kostar på allt man ska göra + att man har nästan inga pengar de går runt men absolut inge mera,och vem vill egentligeh ha en sådan tillvaro frivilligt,ja inte då jag i alla fall.Men nu är de så att jag inte valt den tillvaron frivliigt utan de var vad som blev med livet efter olyckan.Men jag har ändå ett bra liv för jag LEVER och de är nåt som betyder mycket för mig..Nu ska jag gå en sväng innan de blir för mörkt.
