Böcker

Ännu en bokserie av våra svenska kvinnliga författare som jag nu läst klart.Den kan också rekomenderas att läsa. Ja nu får jag börja leta vad jag ska läsa igen tror jag plöjt igenom nästan alla kvinnliga författare nu.Men vad jag fattade så kommer Åsa Larsson med en fortsättning på dessa böcker.Tror att hon ska skriva 3 till.Såg även i tidningen att de håller på att göra film på dessa böcker.Men böckerna brukar alltid vara bättre än filmerna.Återstår att se.

SOLSTORM

Beskrivning:
Svenska Deckarakademins debutantpris 2003

Det stormar på solen. Norrskenet sprakar över Kiruna. I den nybyggda Kristallkyrkan bryts ljus och mörker. Församlingens andlige ledare, Viktor Strandgård, har hittats brutalt mördad mitt på altargången. Rebecka Martinsson, som sedan länge lämnat Kiruna för att arbeta som jurist i Stockholm får ett oväntat telefonsamtal. Det är mordoffrets syster Sanna, som ber henne komma hem och hjälpa till. Hon tror att polisen misstänker henne, och hon är rädd att förlora sina barn. Motvilligt beger sig Rebecka Martinsson tillbaka till barndomsstaden. Hennes hemkomst väcker starka känslor och snart jagas hon av både sitt eget förflutna och våldsamma krafter som vill tysta henne. I det snötyngda Kiruna växer skuld och hot ikapp med mörkret, och urladdningen närmar sig. Solstorm är en spänningsroman med stora litterära kvaliteter.

Åsa Larsson är född 1966 och bosatt på landet utanför Nyköping. Solstorm är hennes debut som deckarförfattare.

Solstorm är nominerad till det brittiska deckarpriset The Duncan Lawrie International Dagger 2007 i kategorin bästa översatta roman.

DE BLOD SOM SPILLTS

Beskrivning:

Natten före midsommarafton slår någon ihjäl prästen Mildred Nilsson och hänger upp henne i Jukkasjärvi kyrka mellan orgelläktaren och strävkistan. Likheterna med mordet på Viktor Strandgård knappt två år tidigare får polisen i Kiruna att söka efter en copycat. Snart kallnar alla spår och utredningen trappas ner. I september kommer polisinspektör Anna-Maria Mella tillbaka från sin barnledighet. Hon blir inte kvitt tanken att mördaren kanske inte var en galning, och tillsammans med sin kollega Sven-Erik Stålnacke försöker hon göra sig en bild av den mördade prästen. Prästen bodde i byn Poikkijärvi. Det är en by som lever i skuggan av den stora turistbyn Jukkasjärvi som ligger på andra sidan älven. Innan Mildred Nilsson flyttade dit regerades byn av männen och jaktlaget. Mildred Nilsson var en feminist och en bråkstake som hamnade på kant med både sin arbetsgivare och en del av männen i byn. Hon startade ett kvinnonätverk och en stiftelse. Stiftelsen skulle skydda en från Ryssland invandrad varghona som etablerat sig på kyrkans mark utanför Kiruna. Det väckte också upprörda känslor hos många. Samtidigt som Anna-Maria lär känna den döda prästen söker hon efter de personer som skrivit obehagliga brev till Mildred Nilsson och ritat en hotteckning.

Breven och hotteckningen får Anna-Maria av Rebecka Martinsson. Rebecka är sjukskriven och har svårt att minnas de våldsamma händelserna i Jiekajärvi från Solstorms upplösning. Men när hennes byrå åker upp till Kiruna för att eventuellt ta över kyrkans affärer låter hon sig övertalas att följa med. När den delägare som åkt upp med henne åker tillbaka blir Rebecka kvar. Efter en liten kris (vad är rätt och fel när lag och moral står emot varandra?) kommer Rebecka olovligen över de brev och teckningar och lite andra papper som får polisens utredning att kännas hetare igen.


Anna-Maria Mellas blickar riktas också mot Mildred Nilssons kollega Stefan Wikström. Han är kvinnoprästmotståndare och medlem i jaktlaget och har använt vargstiftelsens pengar för en privat resa med familjen, hans hustru har skickat obehagliga brev till Mildred och hans son beter sig ljusskyggt.


Upplösningen är våldsam. Rebecka Martinsson är inte aktiv men det hon ser gör att blodet kommer ikapp henne. "... och jorden skall blotta det blod som spillts, inte längre dölja de dräpta." (Jesaja 26:21)

SVART STIG


Beskrivning:
"Stormbyarna förde med sig lössnö. Ingen mjuk fin nysnö utan skarpslipade diamanter av drivsnö. Den for över marken som en vit kattpiska, slog sönder hans skinn i en långsam ond rytm. Ute på Torneträsk låg arkarna, de små fiskekojorna på medar, ordentligt förankrade i isen. Folk kurade där inne, lät gasolvärmen gå på högvarv.
Leif Pudas sprang runt sin ark för att komma i lä från vinden och ställde sig att pissa. Lä för vinden, men kallt så in i norden. Han borde inte ha sprungit ut i bara kalsongerna. Pungen stramade ihop sig till en stenhård kula. Pisset kom i alla fall. Han väntade sig nästan att det skulle frysa på sin väg genom luften. Förvandlas till en gul båge av is.
Precis när han var klar hörde han som ett råmande genom vinden och så hade han plötsligt arken i ryggen. Det var nästan så att den knuffade omkull honom och i nästa sekund hade den farit iväg.
Det tog någon sekund innan han riktigt fattade. Stormen hade tagit arken. Han såg fönstret, fyrkanten av varmt ljus i mörkret, och hur det for iväg från honom. Han tog några springande steg i mörkret, sedan kom en kraftfull stormby. Den fällde honom nästan till marken.
Då förstod han att han var i fara. Alla ölen också i kroppen, blodet låg liksom precis under huden. Om han inte lyckades ta sig någonstans mycket fort så skulle han frysa ihjäl."

En halvnaken man försöker rädda sitt liv ute på isen och finner en mördad kvinna i en ark. Vem är hon? Hur har hon hamnat i arken? Vad är det för märklig bandformad brännskada hon har runt vristen?
Detta är upptakten till Åsa Larssons tredje spänningsroman om juristen Rebecka Martinsson och kirunapoliserna Sven-Erik Stålnacke och Anna-Maria Mella.